Vi minns Dr Josef A Stark

Dr Josef A Stark avled i sitt hem 1 mars 2004. Han skulle ha fyllt 62 år i augusti. Josef fick beskedet om sin cancer 2000, men har levt ett aktivt liv trots sin sjukdom. Hans hastiga bortgång var på ett sätt inte helt oväntad av de närmaste, men kommer ändå som en chock, både för anhöriga och vänner. Begravningen skedde i kretsen av familjen. Våra tankar går till dem.

Josef har lämnat djupa spår efter sig. Hans äkta och djupa engagemang för biodlare och biodlingen

inspirerade oss. Han slutade aldrig att vara nyfiken och förundras över naturen och det vackra i den. Orkidéerna i skogsbacken nära hemmet dokumenterades liksom de mängder av småkryp som lever i bisamhället vid sidan av bina, den s k mikrofaunan eller följefaunan.

Josef Stark började arbeta på SLU dagen efter högertrafikomläggningen. Där har han utbildat sig

och där har han tjänstgjort i mer än 30 år. Hans forskarutbildning hade en stark betoning på mikrobiologi. Efter sin doktorsavhandling koncentrerade han sig på bin. Han har varit chef för biavdelningen på HUV (Husdjurens Utfodring och Vård) i 15 år, till 1994 då avdelningen flyttades över till Institutionen för Entomologi, var försöksledare och forskningsansvarig samt ansvarade för bisjukdomsdiagnostik. Josef hjälpte som handledare flera fram till en examen, t ex Masters of Science och Doktorsexamen.

Hans forskargärning har uppmärksammats av hans gamla fosterland som genom regeringsbeslut utnämnde honom till diplomat – Sloveniens honorärkonsul i Sverige.

Det var inte bara honungsbin som intresserade Josef, utan också humlor.

Han höll framgångsrika kurser i humleodling i både Finland och Slovenien.

Vid sidan av forskandet var Josef aktiv lantbrukare och köttdjursuppfödare på gården en bit från Uppsala. Som gammal fallskärmsjägare gav han sig även tid att odla sitt stora intresse för morsetelegrafering. De senaste åren har varit fyllda av olika aktiviteter för att på olika sätt hjälpa biodlingen, biodlare och studenter, både i Sverige och i fjärran länder som Kenya och Peru.

Han reste ganska mycket på olika uppdrag, både inom och utom landet. I Sverige blev det mycket föredrag i biodlarföreningar. På Apimondia i hans gamla hemland Slovenien 2003 talade han bl a om monitorering av miljön med hjälp av bin. Han hjälpte också det slovenska biodlarförbundet med planeringen och genomförandet av världsbiodlarkongressen.

För inte så länge sedan läste vi om i Bitidningen hur han tog hand om de svenskar som deltog i Apimondiakongressen.

Josef har varit president under fl era år för det internationella sällskapet SICAMM som värnar om melliferabiet. Han lade ned mycket tid på förberedelserna för den internationella nordbikonferensen

i Kroppefjäll år 2000 och för SICAMM-konferensen i Polen 2002. Han engagerade sig också för

bireservatet i Jämtland.

Då det gäller biforskning idag var Josef Stark mycket intresserad av binas följefauna, dvs de olika ”småkryp” som ofta fi nns i bikupan vid sidan av bina. Han identifierade 40-talet olika kvalster och insekter som kan fi nnas i bikupor. Det som han var närmast inriktad på här var att följa förändringen av denna fauna i varroans spår, och i varroabekämpningens spår då dessa kvalster och insekter naturligtvis också påverkas negativt av bekämpningen. Han tänkte på påverkan på bisamhällets egen moståndskraft mot kvalster och sekundärinfektioner. Ett annat projekt han ägnade sig åt är de skador på bisamhället som varroan åstadkommer. Båda dessa projekt finansierade han privat. Till sin hjälp hade han bland annat ett laboratorium som han höll på att färdigställa hemma på gården. Ett föredrag på Læsø i september vi nu missar skulle ha handlat om denna hans forskning.

På något sätt måste vi få del av hans arbete ändå. Han fi ck Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj för nit och redlighet i rikets tjänst år 2000. År 2002 tilldelades han vid Riksförbundsmötet i Älvsbyn SBR:s guldmedalj.

Vi saknar Josef! 

Bengt Stahre 

Vi har mist en stor kapacitet och en god vän. Beskedet om Josef Starks hastiga och alltför tidiga död har skakat oss i Nordbiprojektet. Nyss var vi tillsammans och diskuterade stora och optimistiska planer för framtiden. Nu känns det plötsligt så ensamt och tomt. Josef var en ovanlig och samtidigt vanlig människa. Han var stor i sitt engagemang, hade en enorm kapacitet, var vidsynt, vilket betydde att han som forskare såg den aktuella problemställningen i ett brett perspektiv i en komplicerad verklighet. Samtidigt var han en

medmänniska med ett stort kontaktnät, som brydde sig om sina många vänner.

Som engagerad forskare ställde han sig genast till förfogande när Projekt NordBi startade 1990. Han förstod att det var en angelägen uppgift för svensk biodling att rädda detta unika genetiska material för framtiden. Men det stannade inte vid ett engagemang i detta nationella projekt utan när den internationella organisationen för Melliferabiet, SICAMM, startade 1995 blev han dess förste president och var så fram till sin bortgång. Alldeles nyss hade han kallat denna styrelse till möte i sitt hem utanför Uppsala för att planera nästa SICAMM-konferens, som kommer att äga rum på Läsö i september.

En av hans sista stora insatser var i samband med Apimondiakonferensen i hans födelseland Slovenien förra året. Genom sina kontakter och språkkunskaper var han en ovärderlig tillgång i såväl planeringen som genomförandet av konferensen. De som hade möjlighet att bli guidade av Josef på hans hemmaplan minns säkert detta med särskild värme. Vi i nordbiprojektet minns Josef med stor tacksamhet för vad han betytt för vårt arbete, men allra mest minns vi honom som en god och omtänksam vän. 

Ingvar Arvidsson

Tillbaka till Startsida. 
Kontakt/Contact